She wore blue velvet, sjunger Bobby Vinton sammetslent i inledningen av David Lynchs film Blue Velvet. Klarröda rosor, klargula tulpaner och ett vitt staket mot en klarblå himmel. En medelålders man i lediga kläder står och vattnar en nylagd rabatt. Han har en enkel hatt ifall solen skulle bli för stark. Idealistisk idyll skildrad. Men vattenslangen har virat sig runt en gren och fastnat, vattenkranen läcker, en aggressiv rytm hörs över skönsången, och plötsligt faller mannen ihop i den nyvattnade jorden. Han har drabbats av en hjärtattack. Ryggen på den ljusa skjortan färgas lerbrun. Kameran panerar över mannen, genom vattenstrålen, ner i det blöta gräset. Ner in under gräsmattan medan vi lämnar den skönsjungande Bobby Vinton ute i solen och ett atmosfäriskt metalliskt ljud träder fram. Högt tuggande skalbaggar i blöt jord nere i markens mörker. Bara strax under ytan. Det är trångt och mörkt. Insekterna bildar en tjock massa med den leriga jorden. Det går inte längre att urskilja vad som är vad, bara att något organiskt rör sig i den mörka blöta leran under jord. Så luktar Comme des Garçons första parfym. Comme des Garçons av Comme des Garçons .
Precis som Blue Velvets inledningsscen så rör sig Comme des Garçons (1994) från ljust och behagligt till mörkt och animaliskt. Parfymen börjar med torr kanel och kryddnejlika över en skir matta av teblad. En fräsch och örtig potpurriliknande blandning. Där stannar den ett bra tag medan kanelen sakta växer, men allt eftersom framträder en annan kryddvärld; bitter kardemumma, vass muskot och sötsliskig honung. De juliga ljusa torra kanel- och nejlikadofterna och de mörkare grytkryddorna bildar ett klärobskyr i kontrast mot den söta honungen. I detta stadium pendlar upplevelsen mellan fräscha ljusgröna örter och mörkbrunt garam masala-liknande matos. Från den luftiga örtträdgården till det svettiga köket. Sedan vrids upplevelsen upp ytterligare ett snäpp. Den söta honungen blir tydligare. Det adderas något animaliskt, peppar och rökelse, läderaktig kladdig labdanum och styrax. En lukt av svett framträder allt tydligare, inte fräscht nyjoggat utan snarare svett som att man försovit sig och inte hunnit duscha. Deodorant och direkt ut genom dörren. “Butt crack” hävdar althögerbögarna i The Perfume Nationalist. Jag minns inte vem som sa att Comme des Garcons i slutstadiet luktar “after sex”. Comme des Garçons från 1994 är sannerligen avantgarde och står i skarp kontrast till all aquatic, melon och citron som var överallt under 1990-talet.
1990-talet hade sin egen doftvärld. Det hela började med att Davidoff släppte parfymen Cool Water 1988. Davidoff anlitade näsan Pierre Bourdon som hade idén att bygga en parfym på calone, en melon- och sjödoftande kemisk förening framtagen av Pfizer på 60-talet, och blanda den med diverse gröna blad och mint för att skapa upplevelsen av en fräsch sjöbris över en skaldjursplatå. Detta bildar rejäla ringar på vattnet. Cool Water är en epokgörande parfym och det är i den doftvärlden vi lever i genom hela 90-talet. Havsbris, gurka, melon, calone, citrus. Enligt Luca Turin är Cool Water den mest kopierade parfymen någonsin efter Chypre, som jag berört i en tidigare text, samt den mest kopierade doften till samtida deodoranter, badoljor och liknande, i konkurrens endast med Drakkar Noir. Inga stora blommor. Ingen rökig läder. En androgyn vind från havet. Kenzos gurkiga edt 1991, Issey Miyakes yuzuindränkta L’eau d’Issey 1994, CK One, androgynitetens galjonsfigur i frostat glas 1994 och citrussalladen Acqua di Gio 1996. Alla är efterföljare som rörde sig i samma doftdomäner. Det var i den här världen jag genomlevde mina tonår. Cool Water var min absolut första parfym, jag fick den i julklapp av min mamma. Sedan spenderade jag 90-talet med att beta av alla ovan nämnda och liknande parfymer jag kunde hitta. Jag var inte ensam. Efter 80-talets alla överväldigande stora blommor och kväljande sötma, tänk Diors Poison, slog pendeln över till andra sidan. Till en fräsch androgyn värld. Och det var alltså mitt i denna fräscha era som Comme des Garçons släppte sin första parfym; en kryddigt osande svettparfym i en glasflaska som ser ut som en droppåse. Det måste väl ändå vara avantgarde? En reklamannons för Comme des Garçons föreställer en hund som sniffar på en parfymflaska som ligger i rännstenen. Det är en helt annan värld än svartvita fotografier på Kate Moss och Marky Mark nerklädda i boxershorts från Calvin Klein. Förstås ännu längre ifrån 80-talets glamourbilder.
“The idea was to express smells that nobody would recognize.” Rei Kawakubo och hennes Comme des Garçons släppte visserligen sin första parfym 1994 men hon hade intagit Paris redan 1981, och Rei grundade själva märket i Tokyo redan 1969, så det tog lång tid innan de tog sig an parfym. Jag bottnar ärligt talat inte helt i modehistoria men vågar ändå påstå att Rei Kawakubo är en av 80-talets mest inflytelserika designers och att Comme des Garçons är en av de viktigaste husen. Själv påstår Rei sig vara ointresserad av mode, bara intresserad av ”kläder hon aldrig sett förut”. Det är väl nära definitionen av avantgarde och en devis man kunde önska att fler hade. Detta tankesätt speglas också i parfymerna som har väldigt få förlagor. Det är nog bara franska Diptyque som simmat i samma avantgardevatten tidigare. Comme des Garçons var en unik fågel i sin samtids melonhegemoni.
Comme des Garçons höst-, vinterkollektion 1994 hette Metamorphosis (Kafka-insekter-Ovidius) vilket samtidigt är ett passande tema för denna parfym som kom samma år. Att den på kroppen förvandlas från julig kanel och potpurri, över nyvässade pennor för att slutligen landa i animaliskt svett och skalbagge. Den ypperligt fina kollektionen Metamorphosis pendlar från glansigt silver metalliskt svart till mer jordnära nyanser av brun, grå, blå, röd, i knölig ull. Som en skalbagge, en larv och en nattfjäril. De glansiga materialen för tankarna till skalbaggeskal och fjärilsvingar. Den kokta ullen är dov som skogen och ger kroppen en märklig osmickrande form. Som om den är under omvandling. Den animaliska kroppsligheten i kollektionen leker väl med det animaliska hos Comme des Garçons efter någon timme på huden. Doften samverkar mycket bra med kläderna. När Rei började visa i Paris så skapade hon uppseende genom att konstant gå emot gängse regler. I mindre skala gjorde hon samma sak i 90-talets parfymvärld. Genom sina bitvis osmickrande dofter och sin antiparfym.
För att kunna göra mode som konst så behöver Comme des Garçons hustla lite. T-shirtar och tygskor säljs i drivor, man ser det söta hjärtat med ögon överallt, vilket möjliggör Rei att konstant ligga i framkant och gå emot sin samtid. Frågan är i vilket fack man ska placera parfymerna. Är det avantgardekonst eller kommers? Jag föreslår båda. Rei Kawakubo som är inblandad i alla aspekter av sitt modehus tog in intressanta näsan Mark Buxton för att ta fram parfymerna. Tillsammans skapar de något som går emot, inte bara sin samtid, utan hela parfymhistorien. Diptyque och några få andra undantagna som sagt. Comme des Garçons tycks till och med lyckas använda det avantgardistiska som försäljningsargument och Comme des Garçons parfymer blev en markör för hipp kreativitet. En signal att du jobbar med media eller konst. En it-parfym för it-personer. Idag tycks den funktionen tagits över av nicheparfymhus som det finns ett oändligt antal av: Le Labo, Frédéric Malle, Etat Libre d’Orange, Byredo, Initio Parfums, MEMO Paris, listan kan göras hur lång som helst. Men under några år i slutet av nittiotalet och början av 00-talet var Comme des Garçons det hetaste man kunde bära. Comme des Garçons hade release vid en swimmingpool på Ritz. Runt poolen hade de placerat ut ett otal påsar fyllda med kissgul vätska, samma färg som parfymen. 90-talet hade sina ljusglimtar.
P.S. Om man skulle vara nyfiken på 90-talets fräscha frukt- och havsbrisdofter så tycker jag att Acqua di Gio håller bäst.
Referenser:
Blue Velvet av David Lynch (film)
Perfumes, the A-Z Guide av Luca Turin & Tania Sanchez
The Perfume Nationalist, episod 12 & episod 108 (podcast)
Rei Kawakubo / Comme des Garçons: Art of the In-Between av Andrew Bolton
Konsten sjunger 