Cap Néroli & Neroli
I started thinking about smell in 1965. – Brian Eno
1
Redan när Brian Eno gick på konstskola blandade han egen parfym. Tillsammans med en vän hade han lyckats samla ihop ett femtiotal små flaskor med suggestiva dofter. Gummi, eneträ, bensin, ammoniak. Ett decennium senare i en övergiven del av London trillade han över ett gammalt apotek proppfullt av oljor och extrakt: Their beautiful names – styrax, patchouli, frangipani, amber, myrrh, geraniol, opoponax, heliotrope. Eno köpte över hundra flaskor. Ett fallfärdigt apotek i Madrid sålde vialer med mystiska etiketter. Oljor från Chinatown i San Francisco. En kvinna på Ibiza gav honom en ljuvlig droppe “Nardo” i en minimal flaska. Det visade sig senare vara nardusört, en växt man hittar på 2000 meters höjd i Himalaya och som används som afrodisiac av rika kvinnor i Indien.
Samtidigt som Brian Eno nådde framgång inom glamrocken blandade han ingredienser och skapade nya dofter. Fascinerad av oväntade synergieffekter, schizofrena dofter. Methyl Octine Carbonate, for example, smells like violets and motorcycles. Förklarar Eno. Orris Butter, a complex derivative of the roots of Iris, is vaguely floral in small amounts but almost obscenely fleshy (like the smell beneath a breast or between buttocks) in quantity. Man hör hur exalterad han är, bokstäverna studsar på pappret. Civet, from the anal gland of the civet cat, is intensely disagreeable as soon as it is recognizable, but amazingly sexy in subliminal doses. Det finns ingen karta. Man får hitta på sitt eget språk.
1993 satte Brian Eno ihop en konstinstallation, The Future Will be Like Perfume. I samband med detta släppte han dessutom albumet Neroli, ett en timme långt stycke inspelat fem år tidigare och använt vid konstutställningar samt som arbetsmusik. Det var aldrig meningen att musiken skulle ges ut, eller ens fungera som musik, utan mer som ett rum att tänka och arbeta i. Det finns ingen rytm eller direkt melodi i musiken. Bara sporadiskt uppbrutna ljud. När jag spelade skivan i min mammas stuga i skärgården sa min mammas man att det lät som Yasuragi. Han har inte fel.
Jag har nu i flera månader använt Neroli som morgonmusik. Varje dag, antingen före jobbet eller början på en lugn läsdag, har ackompanjerats av sporadiskt plinkande. Musik som passar bra som bakgrund för blommor som öppnar sig i morgonsolen. Jag vill hävda att det gjort mitt liv lite bättre.
Stycket Neroli är döpt efter den somriga parfymingrediensen neroli. Neroli utvinns ur pomeransträdet. På våren slår trädet ut i vita blommor. Dessa blommor har använts i bröllopsriter sedan antika Kina. Trädet kom till Europa med korsriddarna och dess blommor blev en symbol för både oskuld (det vita) och fruktbarhet (apelsiner). Det blev också en så pass vanlig utsmyckning i brudens hår på bröllopsdagen att ”plocka apelsinblom” blev en omskrivning för ”att leta efter en hustru”. Det är dessa blommor som ångdestilleras för att skapa neroli samt dess nära släkting apelsinblom. Neroliparfymer luktar oftast fräscht, lite tvåligt. Jag hade en period under 90-, och 00-talet där jag la nästan alla pengar jag fick över på resor till Paris. För det mesta bodde jag billigast möjligt, i fuktiga mögliga hotellrum. Men då och då hände det att jag fick tag i ett bättre hotell till nedsatt pris. De hotellrummen luktade ofta som neroli. En ren vit blomdoft. En luftig morgondoft inte helt olik den Brian Eno försöker skildra i sitt ambientstycke.
Brian Eno ska under en längre tid ha samarbetat med parfymören och vännen Maurice Roucel för att ta fram en parfym. Det har hittills inte släppts någon Eno Roucel-parfym men ryktet säger att deras experiment resulterade i den oerhört hyllade mysk och vanilj-parfymen Musc Ravageur (2000). Jag tänker ta det för sant. Det vore något om Brian Enos doftintresse och experimentlusta resulterade i en av 2000-talets mest hyllade parfymer. Kanske lever doften vidare medan Roxy Music faller i glömska.
2
När jag var barn gick alla killarna från mitt miljonprogram och klippte sig hos frisören Sören, känd från De lyckliga kompisarnas punkpophit Ishockeyfrisyr (Hockeyfrilla). Som en del i att försöka lämna barndomen bestämde jag mig för att besöka en frisersalong inne i stan. Jag hade sett en salong inne i den nu nedlagda biografen Filmstaden, på Regeringsgatan, som kändes modern, så jag gick dit. Väl där blev jag tilldelad en ung kvinnlig frisör med lite urringning. Och när hon böjde sig över mig där jag satt, för att plocka något från hyllan under spegeln, och snuddade lätt vid min kind slogs jag av en tung doft. Detta var innan 90-talets fräscha könlösa dofter hade tagit över och parfymer kunde vara så starka och blommigt tunga att man blev yr och illamående. Kanske var det Poison hon hade på sig. Jag fortsatte att gå dit för att klippa mig i fyra fem år.
Cap Néroli är en eau de toilette från 2018, skapad av Patricia de Nicolaï för sitt eget märke Nicolaï Parfumeur Créateur. I grunden finns där en vanlig, fräsch, skir neroli, och precis när man sprutar på parfymen känner man också en citrusdoft. Men snart händer det något. En tung blomdoft, kanske med inslag av kåda, infinner sig. Mer yrselåttiotal och mindre fräsch hotellobby, mer gammal blombukett. Mer fruktbarhet och mindre oskuld. Det var den här tunga delen av doften som fick mig att minnas doften hos mina tonårs frisör inne i stan.
Cap Néroli är inte ett mästerverk men ändå intressant i sin blandning av den fräscha ljusa nerolin med något brunt och klibbigt. Så här säger Tania Sanchez: … not a fresh white blossom but a dark, quiet smell that really should belong to sticky black syrups in medicinal bottles. Behind it, a peculiar peppery angle adds a feeling of mystery. As so often with the fragrances of Patricia de Nicolaï, it’s slightly more than and different from what you’d expect. Om doften neroli skildras av Brian Enos stycke Neroli så är Cap Néroli som en screw-remix från de amerikanska sydstaterna.
We have a whole language to deal with the construction of music. I can describe in this language a piece of music to you, and you can have some idea of what it’s like. It’s impossible to do that with perfume, it’s a much, much vaguer sense. And perfumes don’t fall onto any one axis. For instance, a musical note has pitch – you can say it’s high or it’s low – there are no equivalent axis in perfume. Every way of describing it is multi-dimensional. Detta skriver Brian Eno i CD-konvolutet till Neroli. Det är också en bra förklaring till varför jag skriver dessa texter. Det finns inget system, inget språk, så man får uppfinna det själv och tala i bilder. Jag ber om ursäkt om det blir rörigt.
Referenser:
Cap Néroli av Nicolaï Parfumeur Créateur
Neroli av Brian Eno (album)
Ocean of Sound av David Toop
Orange Blossom & Neroli av Marina Milojevic
Perfume, the Guide 2018 av Luca Turin & Tania Sanchez
Scents and Sensibility av Brian Eno (Details 1992)
Konsten sjunger 