Nordisk sommarkväll & Terre d’Hermès

Jag är född på Södermalm men jag är uppväxt på Holavedsvägen, ett miljonprogram på Lidingö. Jag gick högstadiet i Hersby skola. För att ta mig till skolan kunde jag antingen ta tåget till Kottla och byta till buss 201 eller så kunde jag cykla via Ekholmsnäsvägen. Det var en bit att cykla, sex sju kilometer kanske, men det kunde det vara värt för Lidingö är en tråkig och ful ö men just Ekholmsnäsvägen är riktigt vacker. En allé som går förbi hästhagar och över vattendrag. Ekholmsnäsvägen går även förbi Ekholmsnäs gård, där Richard Bergh målade Nordisk sommarkväll.

Nordisk sommarkväll föreställer en man och en kvinna på en altan med utsikt ner för en backe mot Kyrkviken och i bakgrunden, på andra sidan vattnet, norra Lidingö. Nedanför står två träd. Grenverket utgör en fond åt figurerna. Vattnet ligger stilla och en roddbåt ligger förtöjd mot en brygga. Mannen står avslappnat i mörk kostym med armarna i kors och ena foten vilande mot ett altanräcke. Kvinnan står spänd i vit klänning med händerna knäppta bakom ryggen och bröstkorgen ut. Hela scenen vilar i ett lågt svenskt sommarkvällsljus. Det är just detta ljus och nyansen det ger färgerna som spelar huvudrollen i Nordisk sommarkväll.

Vintern 1982 hade The Brooklyn Museum en utställning med skandinavisk sekelskifteskonst, Northern Light. Nordisk sommarkväll var ett huvudnummer. Ett konstmuseum som försöker hålla sig relevant är tvungen att hitta nya berättelser. Många såg sekelskiftet som färdigberättat så denna utställning, med högkvalitativ konst som till stor del var okänd för New Yorks konstpublik, blev en succé. Inramningen med fokus på skandinaviskt ljus och sinnesstämning fungerade utmärkt.

På kontinenten i mitten av 1800-talet växte en motrörelse mot romantiken fram, som brukar kallas realism. Kortfattat kan man beskriva realismen som en vilja att skildra vanliga människors liv på ett naturtroget sätt. Realismen nådde bakvattnet Sverige väldigt sent. När svenska konstnärer som Richard Bergh inspirerades av realismen i konsten nere i Europa och förde strömmingen till Sverige var det kort inpå en annan strömning inom konsten, den mytiska nationalismen, symbolismen. Det är svårt att förklara estetiska rörelser kort och slagfärdigt men om man tänker på flummiga aspekter av sekelskiftetstankegångar som blodsband mellan folk och nation, esoterika och folktro så hamnar man på i rätt område. På kontinenten kunde man tolka symbolismen som en motrörelse mot realismen, men eftersom realismen kom så sent till Sverige så levde strömningar parallellt. En målning kunde skildra det lantliga folket på ett naturtroget sätt samtidigt som att de lantliga karaktärerna fungerar som symboler för nationens särdrag och ett mystiskt blodsband till själva naturen och en relation med dess övernaturligheter. Alla aspekter kunde vara representerade i samma målning. Det är denna berättelse om skandinavisk konst som skildrades på The Brooklyn Museum 1982. Och den synen på svensk konst lever än idag. 

Richard Bergh är ett exempel på allt detta. Han spenderade mycket tid i Paris och Florens och inspirerades av det realistiska måleriet. Detta kombinerade han med en tidstypisk känsla av tillhörighet i den svenska naturen. Man ser det realistiska i den naturtrogna skildringen samtidigt som människans relation med naturen och naturen fylls med mytologisk symbolik. Alltså att det är realistiskt naturtroget samtidigt som naturen och Skandinavien laddas med idéer om nordbons brödraskap med den nordiska naturen.  En naturmysticism som förstärker den nationella identiteten. Nordisk ljus och färg samt kombinationen realistisk natur och mystisk symbolism. Detta är förstås väldigt flummigt men det är genom flum man bygger en nationell identitet.

Det slet till i bröstet på mig. Med ens föll det över mig en längtan, en längtan så våldsam, att tårarna ville stiga till ögonen – en längtan till Sverige, det tysta vita landet i norr – Richard Bergh i Florens

Detta samverkade i utställningen Northern Light. Och ”northern light” blev ett allmänt använt uttryck för svensk sekelskifteskonst. Nordisk sommarkväll är ett utmärkt exempel på detta. Det är inte bara så att målningen skildrar Sverige. På ett rundgångsaktigt sätt var den också med och skapa “Sverige”. Målningen var med att skapa det som vi sedan ser som typiskt svenskt i målningen.

Konstvetaren Jeff Werner skriver: “Avgörande för det för de senaste dryga hundra årens syn på den svenska naturen var att borgarklassen under det slutande 1800-talets sommartid började appropriera valda delar av Sverige i syfte att under några veckor leva ett mer autentiskt liv, långt från storstadens larm.” Att leva nära den svenska naturen anses mer genuint svenskt än stadslivet. Som om svenskar liksom ploppar upp ur mossan. I Nordisk sommarkväll ekar personerna i naturen genom de två träd som bildar fond för dem. Två personer står i samklang med naturen i ljuset av en nordisk solnedgång i skärgårdsmiljö i en målning som både skapar och bildar Sverige.

Det är hög tid att Göteborg lämnar tillbaka målningen till Stockholm, där den hör hemma.

Nej gran och fur, de är av samma virke som min egen släkt – vi är bröder – Richard Bergh

Terre

När min morfar dog, 1975, köpte min mormor en stuga på Fågelbrolandet. Så jag är uppväxt på Holavedsvägen men på somrarna var jag i en stuga i skärgården. Eller skärgård och skärgård, Fågelbrolandet är mer barrskog än ångbåt, men ni förstår vad jag menar. Svensk natur vid Östersjön. Parfymen Terre d’Hermès, av Jean-Claude Ellena, öppnar mina associationer till den miljön. 

A delightfully fresh grapefruit-geranium confection, with no ‘terre’ in sight. Harmless and pleasant at all times – Luca Turin

Jag säger inte att Luca Turin har fel men detta är en grund analys av Terre d’Hermès. I grunden är det en parfym av bergamott och vetiver, alltså citrus och rökigt trä. Men det finns mer där, en hård och kall effekt skapad av kombinationen “flinta” och peppar. Luca Turin har rätt i att parfymen inte luktar jord, men den luktar blöt skärgårdshäll. En doft som tar mig till tusen midsomrar. Den innehåller också geranium, som tillsammans med pelargonia, tror jag, ger parfymen en grön doft som påminner om krondill, vilket i sin tur för tankarna till kräftskiva. Parfymen öppnar dörren till samma associationer som Richard Berghs målning. Alla ungdomars midsommar och kräftskivor i sjunkande solsken över trädtopp och häll. Både sommarfräsch i skogen vid klippan som blöt och grön i myllan.

Jag har hört att Terre d’Hermès är populär bland italienska affärsmän och det roar mig att italienare flyger runt i knytskor och sprider doften av Stockholms skärgård och nordiskt ljus.

Referenser

Blond och blåögd: vithet, svenskhet och visuell kultur av Jeff Werner & Tomas Björk
Northern Light: Realism and Symbolism in Scandinavian Painting 1880-1910 av Kirk Varnedoe (red.)
Perfumes: The A-Z Guide av Luca Turin och Tania Sanchez
Richard Bergh: ett konstnärskall av Hans Henrik Brummer (red.)