By the Fireplace

Första gången jag testade Maison Margielas parfym By the Fireplace tyckte jag att den luktade billigt doftljus. En del kanske känner igen den här upplevelsen. Man går för att köpa ett Diptyque-ljus men det finns inte matematik till att klara av priset. Så man får krypa till korset och köpa en budgetvariant. Men när man tänder det ljuset uppstår bara en syntetisk besvikelse. Det luktar halvfabrikat och hål i de enda byxorna som passar. Det var min första upplevelse av By the Fireplace.

Också andra och tredje gången jag använde By the Fireplace tyckte jag mest att det luktade billigt. Men sedan hände något. Doften av att ha dåligt med pengar byttes ut mot doften av en varm öppen brasa med dignande julsockor.

Nu använder jag By the Fireplace varje vinter. Den är mjuk och julig med doft av vanilj och träklabbar och kryddnejlika. Och framförallt, rostade kastanjer. Doften av en vintermetropol.

Det fanns en period i mitt liv där jag hade privilegiet att spendera väldigt mycket tid i New York, jag tror att jag var mer där än hemma i Stockholm, 1998-2000 ungefär. Vintern i  New York minns jag, inte som mörk och kall, utan som blå och klart genomskinlig. Det är torrt ute och det blåser en hel del.

Nu är det snart 20 år sedan jag var på Manhattan men jag har kvar en mental bild: Sarah Jessica Parkers halsduk fladdrar i vinden medan hon trippar förbi Fran Lebowitz som står vid ett övergångsställe med händerna nedkörda i fickorna på en lång och mörk vinterrock, som Manhattans egen Mårran. Genom ett fönster, in i en bar, ser man Susan Sontag med bootsen på bordet. Bilden har en tydlig doft, där bland kvinnorna står en man och säljer rostade kastanjer ur en vagn. Det gör hela gatubilden varm och mjuk. Doften av en vinter på Manhattan är rostade kastanjer.

Parfymgurun Luca Turin gav By the Fireplace betyget ett av fem. Jag säger ge det tid. Det riktiga betyget är: ett minne av vintern på Manhattan.

God jul & gott nytt år!