Moderniteten slog hårt i Japan

Floriental & Terminal Boredom

Jag har en tes: Japan var ovanligt mottaglig för förnyelse efter andra världskriget.

Andra världskriget lämnade Japan i ruiner. Tokyo hade 7 miljoner invånare 1940. 1945 var de 3 miljoner. Den 6 augusti 1945 släppte USA en atombomb över Hiroshima, kort därefter släppte de en till över Nagasaki, det blev uppenbart att den gudomlige kejsaren inte var så gudomlig som man tidigare trott. Shintoismen avskaffades som statsreligion 1945. Allt var plötsligt väldigt löst i konturerna, Japan saknade en stabil grund att stå på och var därför mottaglig för snabb omvälvande förändring. Man kanske kan säga att man vann frihet men förlorade stabilitet. Detta är min tes och jag tänkte exemplifiera med två kvinnor som var med och skapade denna förändring, Rei Kawakubo och Izumi Suzuki.

Rei Kawakubo föddes 1942 i Tokyo, mitt under brinnande krig. Kawakubos pappa jobbade på Keio University och hennes mamma var engelsklärare. Ett akademikerhem helt klart. Det var “comfortable” som hon själv säger.

Izumi Suzuki föddes 1949 i Ito, en kuststad långt ifrån någon metropol.

Rei Kawakubo skrev in sig på universitet och tog sedan examen i estetik och litteraturhistoria. I sin ungdom stod hon med benen i två kulturer. Å ena sidan umgänget med sina borgerliga vänner från universitetet, å andra sidan bland Tokyos progressiva bohemer. Modeindustrin hade inte hunnit komma till, det då fortfarande fattiga Japan. Det som fanns att köpa var funktionskläder, arbetskläder, och Kawakubos bohemklick var tvungna att skapa sina egna kläder. Det som fanns att tillgå var alltså funktionskläder och DIY. Jag vill hävda att denna kombination går som en röd tråd genom hela Kawakubos karriär. 

Izumi Suzuki jobbade på fabrik. Hennes arbetsuppgift var att stansa hål. Medan hon satt och skapade dessa tomrum författade hon korta berättelser som hon sedan skrev ner. Den första som köpte en av hennes noveller var ett scifi-tidskrift så det var bara att fortsätta skriva science fiction. Precis som Kawakubo tillhörde Suzuki en grupp bohemer, bland annat snusk och bondage-fotografen Araki, som hon var modell för, och frijazzsaxofonisten Kaoru Abe, som hon gifte sig och fick ett barn med. Men Suzuki levde inte i samma “bekvämlighet” som Rei Kawakubo och fick dra in pengar där hon kunde. Noveller till tidskrifter, nakenmodell och som skådespelare i erotiska thrillers. Om hon fick betalt för science fiction så skrev hon science fiction.

Japan genomgick en rasande industrialisering under 60-talet och en ny konsumistisk kultur utvecklades. Samtidigt påverkades Japan av 60-talets globala progressiva motkultur. Två strömningar som accelereras av ett dåligt kulturellt självförtroende efter kriget.

Kawakubo startade det avantgardistiska klädmärket Comme des Garçons, döpt efter en textrad från Françoise Hardy, såklart, och nådde snabbt framgång. När Comme des Garçons hade sin första visning i Paris, 1981, hade de redan 150 butiker i Japan. I only came to Paris with the intention of showing what I thought was strong and beautiful. It just so happened that my notion was different from everybody else’s. Kawakubo skapade tumult i Paris. Visningen uppfattades som en attack på den “västerländska kvinnan”. “Post-atomb-bomb-fashion” enligt amerikansk press. Hur har hon mage att göra en utliggare i New York till stilideal? Var är den vackra behagfulla kvinnan? Hon slog ner som en bomb. Media döpte hennes visning från 1982 till Hiroshimas Revenge. Kawakubos framåtskridande lekfullhet krockade med den konservativa modevärlden. Denna fritänkande kreativitet, som hon delar med sina generationskamrater Yohji Yamamoto och Issey Miyake, måste vara ett resultat av den fria tidsandan och det japanska samhället satt i förändring. 

Izumi Suzukis man Kaoru Abe dog i en överdos 1978 medan hon fortsatte sin konstnärliga strävan. Hon lyckades gå vidare från b-film till avantgardeteater men det var inom litteraturen som hon gjorde avtryck. I sina noveller lyckas hon utveckla en tidig variant av cyberpunk som blev inflytelserik i den växande animekulturen. Man kan hävda att all cyberpunkanime flödar från Izumi Suzuki, det är inom genrelitteraturen som hon har en speciell röst. Hennes utgångspunkt är alltid relationer och det mänskliga, och hon skriver med en lätt hand. 

Kawakubo och Suzuki skapar alltså ny kultur i en ny kultur. Här följer två exempel. Det ena exemplet är parfymen Floriental från 2015 av Comme des Garçons, det andra är Terminal Boredom, en samling noveller från 70-talet, av Izumi Suzuki.

Floriental

The idea was to express smells that nobody would recognise – Rei Kawakubo

I koret bakom altaret i en kyrka hänger det ett krucifix så att man påminns om Jesus lidande. Men i Katarina kyrka står där bara ett naket kors. När Jesus är frånvarande i koret så hajar besökaren till och tvingas tänka på Jesus, han borde ju vara där. På konstvetenskapen fick jag lära mig att detta kallas närvaro genom frånvaro. Genom att inte ha Jesus representerad där han borde vara hajar betraktaren till och tänker därigenom på Jesus. Comme des Garçons parfym Floriental bygger ungefär på denna idé.

Floriental kombinerar genrerna oriental och floral. Oriental är en mörk, varm och kryddig typ av parfym som försöker fånga drömmen om orienten, tänk Lawrence of Arabia, medan floral är ren och luftig. I denna kombination finns det alltid en blomdoft i mitten men eftersom Comme des Garçons är ett lekfullt parfymhus så har de försökt bygga en floral oriental runt en blomdoft som inte finns i verkligheten, i förhoppningen att en helt ny blomma ska skapas i huvudet på den som luktar på parfymen. Tanken är alltså att doftaren ska förvänta sig en blomma och därför skapa en i sitt huvud. Närvaro genom frånvaro. Jag tycker tyvärr inte att det funkar, ingen blomma dyker upp i mitt huvud, men jag gillar ansatsen. 

Istället för en blommig oriental är Floriental en parfym som luktar rökigt och kryddigt; läder och plommon. Den är djup och tung, lika mörkt röd som flaskan den kommer i. Floriental är en doft som för tankarna till en tobaksdoftande skinnpaj och mogna plommon på en träbänk i en katolsk kyrka under mässan.

Floriental är ett resultat av experimentellt nytänkande, ett vackert misslyckande.

Terminal Boredom

Science fiction är ett tankeexperiment. Enligt en gammal definition av Sam J Lundwall fungerar science fiction som en undersökning. Författaren tar en teknik som ännu inte finns eller en filosofisk idé och skriver en berättelse där denna teknik finns eller idé manifesteras. Om läsaren köper berättelsen så är undersökningen lyckad. Ett vanligt problem med sciencefiction-litteratur är att författarna ofta är mer intresserade av teknik och teori än av människor och relationer, vilket kan göra litteraturen stel och tradig. Men Suzuki går inte in på det tekniska utan fokuserar istället på relationer. Detta lyfter hennes noveller från kuriosa till litteratur.

Terminal Boredom består av sju berättelser som passar Lundwalls mall. Att tänka sig en alldeles ny teknik eller situation och sedan undersöka den genom att se hur människor reagerar och samverkar med den.

I novellen Women and Women har jordens resurser sinat och andelen män som föds har sakta krympt ner till noll. Novellen fördjupar sig inte i hur männen rent tekniskt försvann eller varför utan istället på mänskliga relationer och begär. En flicka sitter i fönstret och skriver dagbok. Elen stängdes av vid åtta men hon hade ett enkelt stearinljus så hon kunde skriva dagbok i månskenet vid fönstret. Är det inte en pojke som går förbi där nere på gatan?

I You May Dream är jorden överbefolkad och människor sövs ner i väntan på att en ny beboelig planet skall upptäckas. Om man vill kan man få sitt medvetande överfört till någon annans drömmar medan man väntar. Huvudpersonens väninna drog lotten och frågar om hon kan få bosätta sig i hennes drömmar. Huvudpersonen verkar knappt gilla sin vän men det är svårt att säga nej. Novellen behandlar inte varför jorden är överbefolkad, hur kolonier på andra planeter fungerar eller hur man kan föra över sitt medvetande in i en annan persons drömmar. Den handlar istället om apati och vänskap.

I Night Picnic får man följa en familj utomjordingar som försöker leva som om de var människor. Berättelsen handlar inte om hur människan mötte utomjordingarna, eller varför inga människor finns närvarande, staden ligger öde. Berättelsen är istället en parodi på familjedynamik och ett försök att se mänsklig kultur utifrån. Fadern bär tredelad kostym och har modellerat om sin kropp för att passa kläderna. Sonen läser Borta med vinden och fadern frågar om boken ger någon ledtråd till varför människan började med rymdfart. Sonen rapporterar att han inte är klar med boken ännu och ber att få återkomma. -Glöm inte att cigaretten ska vara tänd, pappa.

Eftersom Izumi Suzuki alltid utgår från det mänskliga blir inte prosan så torr som science fiction annars kan bli. Istället förs läsaren in i den fantastiska situationen, ofta med tankeväckande resultat. Och det är väl detta som präglat animen, en skruvad teknologi som fond för personliga relationer.

Floriental och Terminal Boredom är mina exempel på Rei Kawakubos och Izumi Suzukis egensinniga nytänkande arbete. Kawakubo revolutionerade modet och Suzuki var en viktig pusselbit japansk science fiction och den begynnande animen. Jag hävdar att detta är ett resultat av den fria progressiva miljön de är uppväxta i, i det nya Japans födelse. En konturlös miljö som kan vara både inspirerande och ruinerande. Frihet men inget ankare.

Rei Kawakubo är idag en av världens mest hyllade modedesigners. Izumi Suzuki hängde sig 1986.

Referenser:

Agitator ep. 88 (podcast)

Fashion Zeitgeist av Barbara Vinken

The Misfit av Judith Turman (The New Yorker 14-07-21)

Terminal Boredom av Izumi Suzuki